Täpp igen Sveriges Radios kryphål!

I ett möte mellan Sveriges Radio och den förra Public service-utredningen, som jag deltog i, presenterade SR en idé för att öka tillgängligheten för personer med hörselnedsättning. De ville börja sända program med extra god hörbarhet. Tiden var mogen för att sända om-mixade program, utan bakgrundsmusik eller andra störande ljud. Sen berättade de stolt att de tänkte sända programmen mellan 02.00 och 05.00 på natten.

Den här anekdoten säger allt man behöver veta om Sveriges Radios inställning till tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Sveriges Radio uppbär en redan välkänd men icke desto mindre osmickrande arrogans när det gäller tillgänglighetsfrågor. Därför blev jag inte det minsta förvånad över radions tafatthet i att hantera den debatt som blossade upp i somras.

Det började med ett upprop i en Facebook-grupp som ideellt översatte och transkriberade Sveriges Radios program Sommar i P1. Sommarprogrammen är en angelägenhet för hela Sverige och en snackis även för döva, programmen är däremot inte tillgängliga eftersom varken text eller översättningar till teckenspråk finns. Gruppen växte snabbt, fler och fler uppmärksammade saken däribland sommarvärdarna själva. Så småningom vevade ledarskribenter och såväl sociala- som gammelmedier igång.

SR själva ville förflytta diskussionen så långt ifrån sig själva som möjligt, genom ett valhänt försök att blanda korten med en pseudo-debatt om upphovsrättsliga förhållanden.

Ett signum för sommarens olika yttranden i frågan var att diskussionen fördes helt frikopplad från det regelverk som programföretagen SVT, SR och UR är underställda. Diskussionen kom aldrig till den punkt där frågan ställdes hur SR:s regelverk faktiskt ser ut.

Faktum är att en lösning på SR:s obefintliga utbud för döva presenterades redan 2012. I betänkandet från public service-kommittén noterades det här problemet och det lämnades därtill ett förslag på lösning. Jag arbetade i det utredningskansliet som sekreterare med ansvar för frågor om tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning, minoritetsspråk och mångfald i utredningen.

Det här blir lite tekniskt, men så här är det:

Regeringen beslutar om de regler som ska gälla för SVT, SR och UR. Utöver sändningstillståndet finns också de så kallade anslagsvillkoren. I dem står att programföretagen ska vara så tillgängliga som möjligt, men också - och det är viktigt - att de kan fördela ansvaret för tillgänglighetsinsatserna mellan sig. Möjligheten till ansvarsfördelning gör det möjligt för ett av programföretagen att helt avstå från insatser till en eller flera grupper med hänvisning till att ett annat programföretag gör sådana insatser. Det har i grova drag inneburit att SVT tagit ansvar för döva och SR för blinda.

Sveriges Radio kan alltså dumpa hela sitt ansvar för tillgänglighet på teckenspråk på Sveriges Television eller Utbildningsradion. Den här ordningen kan ha varit ändamålsenlig innan internet, men idag är det ju förstås helt orimligt eftersom alla programföretag arbetar med text, bild och ljud.

Utredningen föreslog (Nya villkor för Public service, SOU 2012:59 s.137) sammanfattningsvis att detta kryphål i regelverket skulle tas bort. Varje programföretag skulle då bli helt ansvarig för vara tillgänglig för så många som möjligt. Inte helt oväntat skrek SVT och SR som stuckna grisar i remissrundan. Regeringen fegade ur och gick inte vidare med förslaget.

Regeringen hade alltså frågan uppe redan för ungefär åtta år sedan, men det innebär inte att förslaget för alltid är överspelad. Det står Regeringen fritt att damma av idén och ompröva sin inställning. Som jag ser det är det vägen framåt, lösningen på frågan om tillgänglig radio behöver inte göras krångligare än så.

Många av de röster som gjorde sig hörda i somras är kort sagt okunniga om mediapolitik i allmänhet och public service-företagens regelverk i synnerhet. Om de hade varit lika pålästa som sugna på att stå på barrikaden hade de möjligen noterat att de sparkar in öppna dörrar. Lösningen är redan formulerad och ligger mitt framför näsan. Varför sparka in dörren när det kan räcka med att peka ut den, så kan Regeringen själv öppna den.

Till er som lagt tid och energi på att helt ideellt översätta sommarvärdarnas program till teckenspråk och lägga ut det på sociala medier vill jag säga: Det är precis så man förändrar världen, man börjar i det lilla, spelar bollen där den ligger, gör det som ligger närmast till hands. Ni har visat att det är möjligt för några enskilda frivilliga att göra det som kolossen Sveriges Radio misslyckas med. Bravo!